.

Hallå världen!

Det var ju lixom inte igår man skrev här..

4 månader sen ungefär. Då sommaren precis hade börjat. Och vart tog den vägen? Den försvann alldeles för fort iaf.
Jag kan säga att i vanliga fall har jag MASSOR att skriva om och det har jag ju egentligen. Men jag känner mig faktiskt ganska tom. För ungefär nästan exakt en månad sen hände det ofattbara där hela vårat liv vändes uppochner. Min käre svärfar och jens älskade pappa försvann. Och vi letade från tidig morgon till sen natt. Inget var sig likt. Det  var hysteri. Ovishet. Förtvivlan. Panik. Ångest. SAKNAD och sorg. Vi åkte, åkte och åkte... vart vi skulle visste vi inte men vi bara åkte. Envisheten höll sin glöd och vi gav aldrig upp. Vi sökte ända tills vi fick beskedet.
Bekräftelsen. " Dom har hittat Thomas, han har frid nu."

??????

Jag och jens utbrast.. VAA???
Det är inte sant.
Sen kom tårarna, förtvivland, paniken, saknaden, sorgen och alla frågorna som snurrades runt i huvudet.
Tårarna har inte slutat runnit än och det kommer ta sin tid. De sägs att tiden läker alla sår..
Begravningen var vi på i fredags. Det var så fint och Thomas blev så hedrad. Hans favoritlåtar spelades. Det var jätte mycket folk i kyrkan, över 100 personer. Alla grät, det fanns lixom ingen hejd. Det var så sorligt men så vackert. När vi skulle fram och lägga rosor så gav både jag jens och jesper kistan en puss och sa att vi älskade honom. Sen tog vi varandras händer och höll i varandra hårt.

Thomas var en helt underbar man. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig mött en så underbart snäll och genomgo människa. Det fanns inte ett gnutta ont i honom. När man ser honom framför sig ser man honom ute och snickra på huset vilket han alltid gjorde. Ett fantastiskt hus som han byggde med sina egna händer. Jag minns midsommarafton -09. Jag och jens tillbringa den kvällen hemma hos honom där han hade tillställning med sina vänner. Det var dans,lekar, god mat och härlig stämning. Thomas dansade så det stod härliga till, till poker face, camilla - basshunter och massa gamla godingar. Jag filma honom för han var så otrolig glad och fylld av energi!
När jag och jens träffades första gången (som vänner) så träffades vi hos thomas eftersom jens bodde där då.  Vi kollade på en film Jalla,Jalla. Kröp ner i soffan och då kom thomas och tände braskaminen och en massa ljus. Gud vad jag mös! Han bjöd på pannkakor och sen drog jens och gymma och jag blev själv med thomas i huset. Pirrigt tänkte jag! Men han var den lättsammaste personen man kunde ha med att göra så vi pratade på och jag hjälpte honom att slå på tv:n som han inte lyckades få på. Han var väldigt oteknisk men GRYM på allt annat. :)

När vi skulle berätta att han skulle bli farfar så slog vi in en napp där det stod "Farfars älskling". Han öppnade den och så skrattade han. En tröstnapp!! hahhaha... han förstod inte. Sen sa jens.. läs vad det står! Farfars Älskling.. Va?? Ska jag bli farfar?? Han blev så glaad!! Det var hos thomas vi bodde för det mesta. Jag bodde ju i flogsta men var mest hos jens (och thomas) där förmodligen nova blev till;) Och jag fick även reda på att jag var gravid under tiden vi bodde i Thomas hus.
Jag mådde så dåligt. Huvudvärk och jag kräktes. Men vi trodde ändå inte att jag var gravid..
Vi hade precis fått nyckeln till vår lägenhet så jens åkte dit och började riva tapeter. Jag mådde så dåligt så jag låg kvar i sängen hemma hos thomas..Jens hade då innan varit och handlat grav test ( 3 st!!) jag kunde inte låta bli. Jag var tvungen att kolla! :) Fast jag lovat att vänta.. Jag gjorde första testen som visade gravid! - Hyperventilera- ett test till. Gravid! Jag vanka runt och hade blandade känslor. Men jag visste att jens gärna ville ha barn, mer än jag! Efter ett tag samlade jag kraft. Ringde jens och frågade hur det gick i lgh. Sen sa ja.. ja just de! Jag skulle bara berätta att du ska bli pappa! Hans glädje på rösten minns jag tydligt än idag!! Han hoppade upp och ner och kom hem till mig ganska fort. Vilken lycka!

Att thomas fick bli farfar var även för honom en stor lycka för. Han älskade nova av hela sitt hjärta. Han kallade henne alltid för sin Prinsessa. Han pussades med henne hela tiden och nova var helt tokig i honom. I somras åkte vi ut till hans husvagn på gräsö. Vi hade det så himla mysigt. Vi åt god mat på restruang, tog promenader, åt och drack gott i husvagnen, satt uppe sent på natten och dagen efter tog vi vårt första dopp i 17 gradit kallt vatten! Thomas som inte var badkruka för 5 öre sprang i vattnet och sa att det var så skönt! Han tvinga i mig kan jag säga..DU måste bada det är jätte skönt! Det var mitt första dopp för denna sommar.
1 September. Var sista gången vi såg honom. Då var han här hos oss. Han bjöd oss på middag på baren. Vi mös och pratade, gick hem till oss och han fick leka med nova och vi kollade på film.

Att för oss behöva säga "sista gången eller vi kommer aldrig mera för träffa honom igen" är helt oftattbart. Vi säger att vi har accepterat och börjat förstå? Men det är bara tillfälligt.. Man kommer nog aldrig accpetera men förstå.

Han är fortfarande så otroligt levande för oss. Man väntar fortfarande att han ska knacka på dörren, eller slå en signal. Radera honom från telefonlistan. Det kommer man aldrig göra.. eller? Vi har en skänk i vardagsrummet där vi har fullt med bilder på honom. Ljus och blommor runt omkring. Jens sa till mig igår kväll. Jag blir så ledsen när jag tittar på Pappa. Han fattas oss alla så oerhört. Saknaden är smärtsam. Och den måste få vara det.
Vi VET att du vakar över oss och du har redan gett oss tecken på att du finns här.
Vi saknar Dig & Älskar Dig världens finaste Thomas. Du finns föralltid i våra hjärtan.











Alla fina blommor till Thomas.

Frid Thomas.
Vi ses i Nangijala.