En sanning.
Idag har jag varit ledig. Så himla behövligt. Hela familjen vaknade vid 8. Åt en mysig frukost och hade en mysig morgon ihop. Nova fick gå på dagis några timmar på eftermiddagen. Jag behövde få sova ut. Det har varit så förbaskat mycket. Och med min nya medicin blir jag som en zombi, det var en av dom vanligaste biverkningen också. Även doktorn varnade för det. Ständig trötthet och aptitlöshet. Jippiyey! Jag fick dom båda.
Men jag har hunnit städa, diskat och tvättat. Lagat en god middag. Och lekt och sjugit med min docka hela kvällen!
I morgon är det dags för kvällspass igen. Och läkarbesök. Men denna gång för något helt annat! Jag börjar jobba halv 2, så jag hinner bara ta rapporten för jag ska vara på mottagningen kl 2! Jens följer med. Det är något han själv bestämmer att verkligen vill göra. Och det är så himla skönt. Jag behöver aldrig be om det. Utan det är lixom en självklarhet för honom.
Det blev inget kolla på golv och tapeter idag. Tiden och orken fanns inte. Troligen blir det fredag efter jobbet!
Jag fick en spark i rumpan igår av en killkompis. Jag behövde den. Det är en såndär sak INGEN skulle våga säga.
Han vet om att jag haft det jobbigt med aptiten och jobbigt med huset ovs. Och igår frågade han hur jag mådde och hur det gick med maten. Jag slingrade mig lite i början men sa sedan som det var.
Han FÖRSTOD det. Du är dig inte lik. Du ser sliten och väldigt blek ut.
Han är det FÖRSTA som säger det. Den första som är ärlig. Han sa att han vill mitt bästa och gav mig råd om hur jag skulle gå till väga. Jag VET att jag gör det. Jag kollar mig i spegeln varje dag. Jag är blek i hyn, blå under ögonen, håret rasar av mer och mer. Och jag vet varför. Jag får inte i mig den näring jag behöver. Långt ifrån. Det har faktiskt varit så att jag äter 1 måltid om dagen. Endast middag. Jepp. DÅ börjar jag känna hunger.
Men det är inte alltid så. Men det kan hända ett par dagar i veckan.
Jens och mamma håller ordentligt koll på mig. Och det är bra. Dom har varnat mig måånga gånger. Jag riskerar att bli av med mig medicin om jag inte äter ordenligt. Och det vill jag INTE. Äntligen fått hjälp med mitt huvud och jag behöver den här medicinen. Synd att det är sånna starka biverkningar bara!
Men tack vara den här sparken i rumpan så har jag redan idag ändrat inställning.
Frukost: Gröt,ägg och mjölk.
Lunch. Korv spenat och potatis.
Middag: Lax,romsås och potatis. Morot.
Och nu tänker jag smaska i mig lite Mango som jag köpte med mig hem idag!
Jag känner mig så sjuuuukt stolt över mig själv!!! Och sjuuukt taggad!! :)
Tack E för att du var ärlig mot mig!
Jag gömde mig bakom den tragiska sanningen.
Och jag är den enda som kan göra någonting åt det.
Med lite på pushning från min vänner & familj såklart
Vad hade jag varit/gjort utan dom?
Dags mumsa mango och invänta min älskling som jobbat kväll.
Jag saknar dig! <3
Men jag har hunnit städa, diskat och tvättat. Lagat en god middag. Och lekt och sjugit med min docka hela kvällen!
I morgon är det dags för kvällspass igen. Och läkarbesök. Men denna gång för något helt annat! Jag börjar jobba halv 2, så jag hinner bara ta rapporten för jag ska vara på mottagningen kl 2! Jens följer med. Det är något han själv bestämmer att verkligen vill göra. Och det är så himla skönt. Jag behöver aldrig be om det. Utan det är lixom en självklarhet för honom.
Min trygghet. Min Kärlek. Mitt Liv.
Det blev inget kolla på golv och tapeter idag. Tiden och orken fanns inte. Troligen blir det fredag efter jobbet!
Jag fick en spark i rumpan igår av en killkompis. Jag behövde den. Det är en såndär sak INGEN skulle våga säga.
Han vet om att jag haft det jobbigt med aptiten och jobbigt med huset ovs. Och igår frågade han hur jag mådde och hur det gick med maten. Jag slingrade mig lite i början men sa sedan som det var.
Han FÖRSTOD det. Du är dig inte lik. Du ser sliten och väldigt blek ut.
Han är det FÖRSTA som säger det. Den första som är ärlig. Han sa att han vill mitt bästa och gav mig råd om hur jag skulle gå till väga. Jag VET att jag gör det. Jag kollar mig i spegeln varje dag. Jag är blek i hyn, blå under ögonen, håret rasar av mer och mer. Och jag vet varför. Jag får inte i mig den näring jag behöver. Långt ifrån. Det har faktiskt varit så att jag äter 1 måltid om dagen. Endast middag. Jepp. DÅ börjar jag känna hunger.
Men det är inte alltid så. Men det kan hända ett par dagar i veckan.
Jens och mamma håller ordentligt koll på mig. Och det är bra. Dom har varnat mig måånga gånger. Jag riskerar att bli av med mig medicin om jag inte äter ordenligt. Och det vill jag INTE. Äntligen fått hjälp med mitt huvud och jag behöver den här medicinen. Synd att det är sånna starka biverkningar bara!
Men tack vara den här sparken i rumpan så har jag redan idag ändrat inställning.
Frukost: Gröt,ägg och mjölk.
Lunch. Korv spenat och potatis.
Middag: Lax,romsås och potatis. Morot.
Och nu tänker jag smaska i mig lite Mango som jag köpte med mig hem idag!
Jag känner mig så sjuuuukt stolt över mig själv!!! Och sjuuukt taggad!! :)
Tack E för att du var ärlig mot mig!
Jag gömde mig bakom den tragiska sanningen.
Och jag är den enda som kan göra någonting åt det.
Med lite på pushning från min vänner & familj såklart
Vad hade jag varit/gjort utan dom?
Dags mumsa mango och invänta min älskling som jobbat kväll.
Jag saknar dig! <3
Kommentarer
Trackback