.

Kom våran lilla vackra tös till världen. Citerar några som sa till mig igår: -Tänk att hon pluppa ur för exakt ett år sedan! Just ordet pluppa fick mig att flina. För det var det sista hon gjorde! Vi fick draaa ut henne med sugklocka.

En liten sumering av novas ankomst:

Lördag den 13 mars var en helt vanlig dag, jag var lite sur och tvär över att ingenting hände, inte en endaste liten värk!! Jag hade gått över 6 dagar.. Mycket sammandragningar men inte mer än så. Jag bara väntade och väntade.. tog mina jävla promenader, och varje gång slutade med att jag nästan inte kom hem!
Vi drog upp till mina föräldrar på kvällen.. åt en gudomlig middag, men jag åt knappt något (jag som nästan alltid var hungrig) Satte mig i soffan och kika på melodifestivalen med familjen, men sen vid halv 10 börja ja känna något konstigt, det lixom "ila" till i magen ca var 10:e minut.. jag trodde absolut inte det var värkar utan något annat skumt.. men sen blev det jobbigare, kunde inte sitta stilla. Men jag var helt inställd på att det fortfarande inte var värkar.. för bra för att va sant. Jag smet upp på övervåningen. va där själv en 45 minuter å vanka bara runt och runt.. sa fortfarande ingenting till dom där nere utan höll det för mig själv i ca 2 timmar. Sen kom jens upp och undra vad gjorde eftersom jag bara försvann.. Då slinkte jag ur mig att jag tror jag har värkar..Och sen gick vi ner.. ja sa till mamma och hon tyckte jag värkade lite rastlös och värkade ha ont under kvällen.. hon tjata på mig att ja skulle ringa till förlossningen men ja ville inte..Vi åkte hem och började klocka på nätet i typ 3 timmar. Och då hade jag så jäääävla ont!!! Varje gång en värk kom sprang jag upp ur soffan/sängen och bara yra omkring,grina och skrek. Ville bara spy vilket jag gjorde konstant. Sen ringde vi in å dom bad oss komma in. Tog väskan och stack. Resan dit var den värsta resan i mitt liv. Sitta fastspänd med värkar i 40 minuter?? GAAALET!
Vi kom in, det var tvärfullt. Jag var redan öppen 3 cm, och hade skyhöga värkar. Dom visste vad dom skulle göra med mig eftesom det var tvärfullt på förlossningen. Jag bara grät och grät.. Dom bad mig att gå runt på akis, vilket ja gjorde. Efter 6 jävla timmar fick vi ett rum. Hur kul är det att sitta i väntrummet med vidriga värkar med fullt av folk runt omkring? Så jag var glad att äntligen få ett eget rum. Men jag hade lika ont för det, grina,skrek och svor. Jag hade svin ont fast jag inte hade en värk!! Dom tyckte det var märkligt då men kom då fram till att jag hade värkrubbningar (jag hade lika ont hela tiden fast jag inte hade värkar) Allt var som en enda lång värk ända tills hon kom. Det var HEMSKT! Jag lovar.. det var nog ett helt A4 papper med smärtlindring.. Alltfrån värmepåsar,värkstimulerande,akupunktur,tens-apparat,lustgas, något man stoppa upp i kussimurran och  eda bedövning. 3 gånger stack dom mig. 3!! Jag som inte ens kunde ligga på sidan alls från att va tvungen att ligga stilla på sidan i ca 45 minuter?? Jag vråla och skrek. Dom lyckades INTE! Dom kallade på en neurokirurg som fick komma, och han satt den! Men fick sätta den åt typ fel och den bedövade i 50 minuter!!! Thats it. Sen hade jag lika ont igen. Jag sprang runt över allt och ingenstans. Var helt förstörd. Vatten gick men även tiden gick och ingenting hände.. Bara en djävulsk smärta. Jens försökte hålla mig lugn men det funka inte alls. Dom försökte få i mig lite mat och dricka men det var omöjligt, mådde sjukt illa och var verkligen inte så sugen på att få i mig något överhuvud taget då. Barnmorskorna var hos mig hela tiden,lämnade mig inte en minut. Ganska logiskt så galen som jag var och jag skulle bara springa fram till nödlarm knappen hela tiden..  Hahaha xD
Jag böna och bad att dom skulle ta kejsarsnitt. För jag PALLA inte mera!!! Jens försökte göra allt han kunde men inget dög, smärtan var i princip outhärlig och jag trodde fan jag skulle dö.. :P
Hela söndagen gick.. Och runt 22.30 sa jens att han var tvungen att gå ut en stund.. Det blev totalt kaos i mitt huvud då men han sa att han var tvungen att gå ut en stund och skulle komma tillbaka om 5 min. Det gjorde han. Då berätta han att ringt min mamma och bett henne komma in. Han behövde lite avlastning stackarn, såklart jobbigt för honom oxå då jag haft så himla ont hela tiden och han var nära att bryta ihop flera gånger. Mamma kom 23.45. När hon kom härja jag nog som värst. Hon kom fram och pussa,krama och omfamna mig hela tiden. Släppte mig inte. Jag var så glad över att mamma var där. Jag hade dock himla svårt att utrycka mig eftersom jag hade lustgasen upptryckt i nyllet hela tiden och vägra släppa den rackarn ;) Personalen och mamma fick nästan sliita loss den från mina händer. Hade haft den flera timmar och jag blev ju lite lustig av den och var tvungen att andas lite på egen hand. Dom bråtta ner mig på toan för att det skulle trycka på lite neråt. Det var det värsta av allt. Fick panik!! Jag utbrast flera gånger.. Är ni dumma i huvudet?? Släpp mej!!! Och när dom släppte mig for jag iväg, med droppställning efter mig utan att ens bry mig att jag var tvungen att hålla i den. Sen gjorde dom koll igen för att kolla hur mkt öppen jag var. Och då sa dom - Anna, du är öppen 10 nu, det är dags att föda!! Aldrig sa jag!!! Jag kan inte föda nu!! Joo nu är det dags. Vi går och hämtar jens nu (Han låg ut och vila) Neeej utbrast jag. Låt han sova!!! Han är trött... Vad var inte jag då? ;-) Men han vill nog vara med när hans barn föds. Nej, låt han va!! 10 minuter senare gick dom ut till jens som precis hade somnat till - Nu får du vakna. Det är dags att bli pappa! Jätte glad blev han och sprang in till f-rummet. Hur lång tid tog det sen då? 2 timmar.
Dags för första krystningen.. Jag tog i som en galning..jens sa att ådrorna på bröstet stod rätt ut!! Efter blev jag alldeles till mig.. Det händer ju iiiiiiiiingenting!!!!! Efter första krystningen lixom ;-) Dom vände och vred på mig.. Fick stå på alla 4:a,  på sidan jaa.. alla ställningar man kan tänka sig! Jag var galen och hade så innåt helvette ont. Jag sa till dom efter 1:a timmen av krystande att snälla, gör kejsarsnitt.. NUUU!! Jag orkar inte mer. Men det ville dom inte, jag fick fortsätta kämpa. Sen börja dom prata lite över huvudet på mig vilket ja INTE gilla! Dom prata ev om kejsarsnitt. Ta det sa jag!!!Jag tjata även om sugklocka..mej nej.. varför inte lixom??? Sen kalla dom på doktorn, jag blev överlycklig. Äntligen en riktigt doktor!! Och jag gillade henne skarpt. Hon kom fram till mig och kolla mig rätt i ögonen. Och jag böna och bad som en liten hundvalp. Snälla, hjälp mig. Jag har iiinga krafter kvar. Jag orkar inte krysta mer. Barnmorskorna lyssna inte direkt på mig. Jag hade ju hållt på sen lördagen till måndag morgon. Sen sa jag snällt medans tårarna sprutade ur mina ögon. Kan du åtminstonde ta sugklocka? Jag ber dig!! Och då.. äntligen!!! Såklart vi tar sugklocka sa hon!!! Barnmorskorna kollade snätt och ville inte att hon skulle ta det. Fortfarande sne på att dom vägrade ta det. Fattar inte varför?
Doktorn tog fram den "mildaste" sugklockan. Jens sa att det sog sjukt brutalt ut. Hon bände och vred, tog i för kung och fosterland! Varje gång jag fick en värk drog hon och äntligen kände jag hur nova kom mer och mer framåt. Hon tog sen bort den och sa. KOM IGEN NU ANNA!!!! Nu fixar du det här utan sugklocka.. Du kan krysta själv nu! Och jag tog i och krysta och tog i.  Och jag lovar..mamma tog i MINST lika mycket som jag gjorde ;) och
VIPS! så kom hon ätnligen till världen.
.

Vår fina nova. Jag var sååå slut. Knappt glad, och eftervärkar hade jag med. Dom la upp henne på mitt bröst men jag sa åt dom att ta henne för jag orkade inte hålla henne. Jag skakade och hade ont. Trodde jag skulle tappa henne. Jens fick ta av sig till bar överkropp och sitta med henne. Mig ville dom kasta in i duschen. Jag var helt nerkladdad med blod och allt annat snuskigt. Jag vinlga fram.. Så dom fick hjälpa mig att duscha. Sen bad dom mig att amma efter. Dom la henne på mig igen. Jag var självklart lycklig men så fort dom la upp henne på mig somna jag och dom fick peta  på mig för att vakna. Kul mamma! ;) Jag var inte i mitt sinnesfulla bruk och hade fortfarande MEGA ont. Vi sköt ihop våra sängar och där låg vi på förlossningen med vår nyfödda bebis. Vi somna på stubben alla 3. 1 timme senare blev ja akut kissnödig och for upp.. När ja kom ut från toan fick jag se Jens och Nova ligga tätt tätt sovandes intill varandra. Då slog det mig.. Jag är mamma nu!! Det här är min familj, det finaste som finns. Blev såå blödig! Jag hade ju knappt orkat titta på henne innan. Så jag la mig bredvid och omfamna min familj. Jag var SÅ lycklig. Den 15 mars 04.45 - ett minne för livet. Och jädrans vad jag fick kämpa, men det var det värt!

Ett år har redan gått och hon är vår lilla guldklimp som glatt förgyller våra dagar från morgon till kväll!
Att få barn är obeskrivligt, man har mycket mer att leva för! Det bästa som hänt mig.

När hon kom spelades "Can you feel the love tonight" med lejonkungen. Vackert! 

Jag återkommer i morgon om novas kalas, hur veckan har varit m.m
Orkar inte skriva mera efter detta långa inlägg.

Puss på er!

Älskar Dig min fina unge!