.

Tjääna! Det var ju lixom inte går, eller i förrigår!
Känner suget av att skriva av mig heela tiden men tar mig aldrig tiden. Saker kommer i mellan och sen är man för trött.

Sommaren har varit great! Vi fick ju inget höjdar väder i början på semestern men vi fick massor gjort hemma. En del soliga dagar bjöds det på iaf! :)

Vad händer just nu i mitt/vårt liv?

Semestern är slut och vi har börjat jobba. Det går bra, lite kul att komma tillbaka! Tyvärr är det jätte tungt på avdelningen så man jobbar 110% hela tiden. Fullt ös från det att man börjar tills det att man slutar.

Jens har kommit in på byggnadsingenjörs utbildningen!!! Vi fick reda på det på semestern. Han skrev provet lite mer på "skoj skull" och han var så bäst att han fixa det :) Så nu börjar han skolan vi 35. i SOLNA! Väldigt långt. Det är väl lite blandade känslor. Från att ha en bra ekonomi till att få klara oss på min lön och jens csn bidrag. Oh lord. Och sen är det ju långt att pendla. Men utbildningen är bara 2 år. Så vi ska allt klara det här! Våra drömmar måste komma i första hand nu. Jag vill oxå plugga, men jag får gott vänta :)
Vi pratar mycket om framtiden, hur mycket bättre det kommer bli! Han slipper jobba kvällar och helger och kommer nog tjäna en rätt bra hacka:) Slippa all barnvakt för att vi jobbar osv.

I helgen var jag och min snälla Sara och hämtade vår nya familjemedlen! Nu är jens inte ensam kille längre, det tycker han känns skönt ;)

Zeke som kissen heter är helt underbar! Han är världens keligaste, sover hela nätterna bredvid mig på kudden, busar och lekar, super snäll mot Nova trots hennes jagande och bärande på honom. Och sist men inte minst är han så HIMLA SÖT!
Just nu sitter han och buffar på mig och vill klappas. Baby <3

 

Nova vår lilla humör tjej är riktigt i sin trots period. Allt är SÅ roligt som man inte får göra. Tycker man hela tiden säger -Nej nova, fy nova, så får man inte göra, ajaj, det där är farligt!
Middagarna är värst, ska ha allt som står på bordet, varenda grej. Tjatar så det blöder ur öronen på en annan. Men hon äter ändå aldrig upp. Ja, det känns som man blivit en riktigt tjat förälder själv!

Men vi försöker gå ut med henne mycket. Cykla utanför oss på asfalten och gräva i grushögar.

Potta går hon på nu också sen ett par veckor tillbaka! Hon är så himla duktig, hon har blöja ibland. Inte riktigt vant sig med trosor och sen byxor på, det tycker hon är bökigt. Skönare att va nakenfis som hon varit hela sommaren nästan!

tMormor&Morfar pratar hon om heela tiden, det är hennes bästisar. Dom finns där för henne i vått och torrt,  så som dom finns här för oss. 24/7. Hon var där hela förra helgen. Dom hade hitta på en massa kul! Dom tyckte det blev tyst när hon åkte:)

 

 Känslor:

Jag och Jens har pratat lite ang vänner.

Vi tycker att det har varit lite jobbigt med vissa vänner.
Man vet inte vart man har dom, det är en annan som får anpassa sig hela tiden för att ses. Viss vännskap känns bra ibland men också ibland så himla.. fejk? Många hör av sig när dom är nyfikna över något som ev har hänt i ens liv osv. Då dyker dom upp! Vissa känns som dom försöker dela ens glädje fastän dom inte är ett dugg glada över det egentligen? Det är ju så genomskinligt! Vet inte om det är avundsjuka? Och jag tål inte tex dom som kan kläcka ur sig -" hoppas ni får det lika bra som vi" eller " - Synd att du inte kommer på den här super grymma festen, du kommer missa något! Meeen.. Jag förstååår ju såklart att du inte kan komma gumman!
Eller som vår kisse t.ex - Vad kul med katt, men tänk alla gardiner som kommer gå sönder, alla blomkrukor, skrikandes på nätterna.
Ibland vet jag inte om jag går till överdrift men jag känner bara ironin kommer krypandes!! Tror ni inte vi tänkt på det?? Vi har ju lixom valt att skaffa barn så vi klarar nog en katt. Tack för "omtanken"

Vi är trötta på att bara få höra av oss till vänner och det kan gå hundra år innan man hör något tillbaka! Man duger ibland känns det som.

Det kan räcka med ett sms eller ett telefon samtal, då vet man att sina riktiga vänner bryr sig! Även om man har svårt att ses betyder det så mycket att man bara hör av sig. Skriver en enkel liten mening.
Även fast vi har barn är det ändå roligt att få en inbjudan vare sig det är en fest, film/spel kväll, grill kväll. Ibland kan vi, ibland inte.

Men att bara bli tillfrågad betyder mycket. Men det kanske är något som dom som inte har barn förstår.

Nu fick jag skriva av mig hörrni, inte ofta jag skriver så mycket neggo men jag har verkligen stört mig på vissa som man (trodde?) var en riktigt vänner. Kanske dags att sluta lägga ner så mycket energi på dom som gör en ledsna. Men det är svårt, att bryta en kontakt oxå. Jag är oftast den "snälla, oskyldiga" som aldrig säger nej. Som är ganska lätt att köra med, jag går oftast med och är nöjd över det mesta. Men börjar faktiskt bli lite trött på att bara mesa med. Kanske måste få lite mer jävlar enamma i mig? Säga vad jag tycker och tänker. Som jag gör här..

Är jag ensam om att känna såhär?

Min bäste vän är min soul mate. Jens.
Vi var väldigt nära vänner innan vi blev ett par. Jag kunde ringa honom no mather what. Mådde jag pyton och fick migrän anfall så kom han och hämta mig från där jag var och tog hand om mig. Jag var trygg med honom långt innan vi blev ett par. Du kan mig utan och innan, och har torkat många av mina tårar och delat mycket av mig glädje.

Jag Älskar Dig min Bästis och min livskamrat. Du är bäst.

Tänkte lägga ut en bild bomb ikväll med så ni får se lite hur våran semester har sätt ut:)

Det blev ett låååångt inläg. Cred till er som orkar läsa!

Puss på er mina trogna läsare och mina riktiga vänner.
I Love You.